Jag var på en signering med pojkarna. Jag kunde inte fatta att one direction hade varit en grupp i 5 år.(jag vet att dom har variit tsm i 2år men det behövs för fanficen) Jag var så lycklig. Liam,Niall, Louis, Zayn och jag tog ledigt från berömelsen för att bara slappna av, tyvärr så var vi ändå tvungna att ha en signering. Ingen av oss vill ju göra fansen besvikna.

Jag och killarna har gått igenom vått och tortt tillsammans, att vara i ett band är inte lätt. Jag älskar One direction men om jag skulle kunna gå tillbaka i tiden kanske jag skulle ändra på att jag sökte in till x factor och jobba med något vanligt istället. Missförstå mig inte nu, jag älskar one direction och fansen. Det är bara det att det är ganska jobbigt att vara känd. Jag behöver åka runt i en turne buss och nästan aldrig komma hem, jag behövde också flytta hemmifrån när jag var 16år och berömelsen har förstört mina förhållanden. Iaf, tillbaka till verkligheten. Jag fortsatte signeringen helt tanklöst och fler directioners strömmade in.

"Jag älskar dig Harry!" Skrek en flicka.

"Älskar dig också!" Jag skrattade. Jag signerade fler och fler Affischer, använde ingen CD längre. Det var 2015! Jag ser en liten flicka med brunt hår och ljus gröna ögon gå i. Den lilla flickan står framför mig. Hon har en ryggsäck på axlarna. Hon går rakt förbi pojkarna och ger ingen affisch, inget pappersark, ingenting för oss att skriva på. Hon stannar vid mig och tittar rakt in i mina ögon. Liam, Niall, Louis och Zayn tittar undrande på henne. Jag harklar mig."Hallå? Vad heter du" frågar jag i en barnslig ton. Hon sätt ner sin väska och kryper under bordet.

Hon klättrar ner i mitt knä och vilar huvudet på mitt bröst. Jag tittade på henne förvirrat.

Jag hörde pojkarna viska om flickan.

"Mamma tycker om dig" Hon log. Jag gav henne ett litet leende tillbaka.

"Var är din mamma?" Frågar jag. Tårar fyllde de små flickorna ögonen.

"Himlen". Savarade hon. Mitt hjärta sjönk. Hennes små armar svärmade runt mig. Jag kände behovet av att krama den här lilla flickan. Hon såg ut som hon var 4 eller 5 år. Säkerhetsvakterna tog tag i hennes arm och hon tittade på mig med en panikslagen blick. "Harry låt dem inte ta mig!" Skriker hon.

Liam gav mig en förvirrad blick.

"Hur vet du Harrys namn" Frågade han med en barnslig röst.

"Det står det i mitt personbevis." Hon svarade nonchalant.

Jag skrattade lite tills hon såg på mig med ledsna ögon "Min mamma hette Marie."Mina ögon sköt ur mitt huvud. Marie? Marie Jag träffade sex år sedan? Min Marie?!?

"Vänta va!?" Råkade jag skrika ut lite för högt och fansen vände all uppmärksamhet mot mig. Hon rotar lite i sin väska och drar ut 2 papperslappar. En var en födelseattest. Jag log till henne artigt och tog den.

ANNA KRISTINA HEINRUP

Mor-Marie Heinrup

Far-Harry Styles

DOB 18 mar 2011 07:32

Den lilla flickan som tydligen heter Anna ler. Pojkar tittar över min axel på pappret.

"Harry? Det är inte sant, eller hur? Du är inte pappa?"Frågar Zayn.

"Det kan inte vara det, det är fel kille. Det måste det vara." Svarar jag och tar det andra pappret och tittar på det ordentligt.

Kära Harry,

Hej Harry! Jag har en sak att berätta för dig. Du har en dotter, hon heter Anna, hon är bara 4år.

Hon heter Anna men kallas Kråkan, Annie lannie eller Annie. Hon ser ut som dig på så många sätt. Hon beter sig som dig också. Hon har dina ögon och ditt hår.Jag visste inte att jag var gravid förns efter vi gjorde slut. Jag var liten vad skulle jag göra? Jag ville att du skulle vara glad så jag berättade aldrig för dig. Hon har sett repriser av dig på X-faktorn och video diary.Hon frågade alltid om hon någonsin skulle träffa dig. Jag hade aldrig gett henne ett svar, men nu antar jag att ni har träffats.Jag vill att du tar hand om henne, hon behöver dig. Vänligen adoptera inte bort hennem, mina föreldrar försökte göra det. Jag har hjärtproblem och jag tänker inte vara på jorden mycket längre. Hon behöver en far Harry. Jag är så så så så så ledsen för att jag inte berätta, jag kunde inte. Vi var barn Harry, jag älskar dig så mycket, och det vet du. Jag vill inte förstöra din karriär. Säg bara att hon är din kusin eller något om du måste. Ta väl hand om mitt barn. Jag älskar henne av hela mitt hjärta. Och jag slutade aldrig att älska dig Harry.

Glöm inte mig, och gör mig inte besviken, jag älskar er båda så mycket.

/Marie Heinrup

P.S Hon är allergisk mot nötter. INGEN nutella! älskar dig xoxoxo

p.p.s Jag är ledsen

Jag insåg aldrig att jag grät förns jag hade läst klart. Marie var död. Detta var mitt barn. Killarna såg på mig hopplöst efter ett svar. Den lilla flickan var fortfarande låst på mitt bröst.

"Kan vi boka om signeringen jag måste bort härifrån" Säger jag och torkar bort mina tårar.

"Harry? Är du okej? Vad stod det?" Frågar Louis och Niall klappar mig på axeln. Jag placerade mitt huvud i mina händer. Varför händer det här mig. Jag visste inte vilka känslor jag känner. Sorg för Marie, lycka för min dotter. Eller är jag arg på Marie för att hon inte berätta?